Kan tidskriftsförlag lära av musikbranschen och tjäna på webben?

Tidningar borde dra slutsatser för egen del när Spotify tar över musikdistributionen och skivaffärerna försvinner. Nyhetskonsumentens val är lika okomplicerat som musikkonsumentens.

[bc_group] [bc_collapse title=”Läs mer” open=”n”]

Jag arbetar i en bransch där många duckar och avvaktar konkurrenternas nästa steg. Visst, det är inte ens en strategi men det är dyrt att vara först och göra misstag i affärer. Man vet helt enkelt inte hur den egna marknaden ser ut längre.

Tidningar har problem i och med att de tvingas ge bort redaktionells innehåll utan att få betalt för det. Konsumenter, läsarna visar tydligt med nytt beteende hur man vill konsumera redaktionellt innehåll. Man uppskattar bra journalistik lika mycket som någonsin. Och man vill ha det i mobilen och när man är i rörelse, på väg till och från arbetet eller i motionsspåret. Som med musik och film. Men tidningsbranschens intäktsproblem kan inte skyllas på läsarna.

Problemet är att de traditionella affärsmodellerna blir allt svårare att förankra i läsarnas vanor. Det här problemet kommer att på sikt hota en del dagstidningars existens. Mest illa ute är lösnummerförsäjningen av kvällstidningar. Det finns idag  för många andra sätt att ta reda på vad som hänt.

Den skrivna nyheten är inte hotad, inte nischade magasin, inte TV, inte radio och kanske inte den väl förankrade lokala dagstidningen. Det måste understrykas: mediendustrin och tidningsförlagsbraschen har ännu inte sett sina bästa år, men vi kan skönja slutet på en av dess distributionsformer. Jag börjar misstänka att dagstidning till lösnummerförsäljning kan fortsätta att tappa, mycket.

Jag jämför det med musikindustrin. Visserligen kan man med nostalgi blicka tillbaka till vinylskivornas tid – det som framför allt var bättre med dem var känslan när man höll de stora omslagen i handen. Men det vore dåraktigt att hävda att konsumentens upplevelse av inspelad musik försämrats med ökad tillgänglighet och digital distribution. Jag skulle inte byta någon av mina spellistor mot blandatband. Still of the night ska ligga som startskott i ett up-tempo-block oavsett om nystarten ligger mitt i en Spotifylista eller inleder en B-sida på ett kasettband – Så uppfattar jag även nyheter.

Om några år kommer vi att blicka tillbaka på en begränsad 50-årsperiod då musik spreds genom plastskivor i speciella skivbutiker. Först stora skivor, sedan lite mindre. Före den perioden och efter den perioden är musik något som framförs av människor inför andra människor. Det är så musiker alltid tjänat sin blygsamma peng, historiskt sett. Naturligtvis används även massmedia för att marknadsföra och håva in en en extra slant på hantverket.

– Kanske är det likadant med nyheter?

Ett mindre brasilianskt skivbolag tog ett kaxigt eget initiativ för ca 6-7 år sedan. Mitt under brinnande krig – mellan Napster och iTunes. Skivbolaget gav bort lådor med nypressade CD-skivor till gatuförsäljare, varsågod, ta dem, sälj dem. Gatuförsäljare som upprymda av den oväntade ökningen i försäljningsmarginal lanserade nya artister med en anmärkningsvärd effektivitet. Artisternas bolag tog tillbaka förlusten och lite till i entrén till de utsålda konserterna. Förlaget tjänade pengar på att lansera en ny artist, men inte genom den invanda intäktsformen.

– Kan det vara något att lära av?

Jag ser flera paralleller mellan nyhetskonsumenter och musikkonsumenter – det är vi konsumenter som visar mediebranschen hur vi vill ha det – inte tvärt om.

Ulrika Saxon på Bonnier ser det på ett liknande sett. Hon säger att: Vi har tidskriftvarumärken och vi använder all tillgängliga media för att sprida våra varumärken och göra pengar av dem. Magasin, webb, läsplattor och möten med människor är alla en del av samma helhet.

Dagstidningarnas mobilsajter och RSS-flöden kan inte jämföras med en så komplett tjänst som Spotify, men de har för alltid iscensatt samma typ av förflyttning av makten – från tidningen till läsaren.

När jag plockar fram tre nyhetstidningars mobilsajter och ivrigt klickar på uppdatera, då tävlar de om min lojalitet. Publiceringstempo mätt i minuter är avgörande. Dagens sista uppdatering kommer med tandborsten klockan elva på kvällen – av morgontidningen väntar jag mig något helt annat än senaste nytt från TT, för det är gammalt.

Jag tror att tidskriftförlagen har mycket att lära av förlagen som i stället ger ut musik. De gick igenom en liknande turbulens några år tidigare och börjar lära känna sin nya marknad. Även titskriftförlag har stora intäkter att vänta.

Om de lär sig förstår den uppmärksamhetsekonomi som växer fram. Nya kommersiella tjänster för urval väntar på att se dagens ljus, deras råvara är webbsök, shopping, sociala-medier-alerts och nyheter. Jag tycker att det är skitkul. Men jag är orolig för en bransch som bygger sin ekonomi kring en allt mer osäker och daterad affärsmodell.

[/bc_collapse] [/bc_group]
Kategorier: Blogg.