Lika som bär – men natt och dag för din sökmotoroptimering

Jag får ofta frågor från sajtägare som undrar varför deras sajt rankar lägre än konkurrenternas på Google. Det går upp för allt fler av oss att Google är vår främsta marknadsplats för nya läsare. Det första vi kollar in som konsulter är det som kallas on-page-seo. Är sidan byggd så att Google hittar informationen? Ser Google vad sidan har för rubrik?

Sökmotoroptimering sitter i webbens DNA

Internet föddes som en standardiserad kommunikationsplattform (http) för ett standardiserat dokumentformat (html). Gemensamma uttryck som att en img alltid är en bild, a är en länk och underlined är en understruken text är självklarheter som webben bär med sig i generna. En standard som förstärks med varje ny webbplats som byggs. Men det finns något som väldigt många missar.

Webben föddes som ett uppror mot datajättarnas rivaliserande synsätt när det kom till datanätverk. Och slutade som den standard som till slut härskar över och för samman rivalerna, men gemensamma uttryck för att beskriva innehåll.

Arbeta med webbens natur – inte mot den

Av någon anledning är standarden för den kanske viktigaste sidkomponenten av alla – rubriken, själva titeln löjligt ofta åsidosatt. Webbkonstruktörer sticker iväg och hittar på en egen lösning för att formge och definiera rubriken – så snyggt det bara går.

Krutet bränns på att hitta den perfekta storleken i rubrikrelation till brödtexten, radavståndet, nyansen och ett typsnitt som överraskar lite – unikt för företagets identitet. Företagets själ visualiserad. Perfekt på ytan, men ofta osynlig för de sökmotorer som ska leda läsare till det budskap som ser så bra ut.

Vi vet att det på Internet finns det en standard för definitionen av rubriker. Titeln på sidan skrivs i en H1-tagg och H1 får, för ordningens skull endast förekomma en gång per vy. Underrubrikerna H2 och H3 får förekomma hur många gånger som helst. De ger olika former av försprång i sökmotorns ranking, men kommer inte att synas på sökmotorns sökresultatssida. H1, H2 och H3 kan formges med alla de egenskaper som är möjliga att ge en text.

Jag är säker på att samma personer som skriver en <div class=rubbe1> känner till taggen <H1>. Jag har själv fuskat med webbstandards. Jag har syndat. Men varför skulle jag göra det med en kunds webbplats? En kund som antagligen inte känner till det här över huvud taget. Hon behöver inte känna till det, hon behöver bara utgå från att webbmakaren bygger sidor som Google hittar.

Man kan rent visuellt skapa en rubrik genom att ta en vanlig brödtext och förstora den i grad, lägga till en avvikande färg och skriva ut den i en fetare variant. Men sökmotorn kommer inte att se den som en rubrik. Och sökmotorn är, eller borde vara den största trafikkällan för de flesta webbtidningar.

Kategorier: Blogg.