Sveriges första resedagbok på internet?
1999 reste jag jorden runt

Resan startade i mars 1999 med en mellanlandning på Heathrow.

Börja där, och klicka på länkarna till vänster och följ mina äventyr runt planeten. Det tar några timmar, räkna med att dela upp läsningen på flera kvällar.

För att ge resan lite extra krydda skulle jag skriva en dagbok om min resa. Och jag skulle göra det på internet.

Dagbok på internet. Idag låter det inte det minsta märkvärdigt. Men då, vintern 98-99, när jag planerade mitt äventyr – vansinne! Hotmail var inte mycket mer än ett teoretiskt hot mot jätten Spraymail. Publicerings- verktyg, användargenererat material och community var i stort sett okända begrepp.

Alla ni som svassar planeten runt idag och skriver av er på Resedagboken eller Mintur. Ni fattar nog inte hur bra ni har det – Snorungar!

Det var inte bättre förr

Internet publicerades med ftp och prylar. Ingen löjlig inloggning där man kunde slänga upp sina mobilkamerabilder och skriva texterna i ett interface.

På min tid behövde man utrustning, Och jäklar vad den kostade. För att få behålla min utrustning hela resan har jag skyddat datorn med ett larm. Compularm var det första larmet för bärbara datorer. Det fungerade som ett billarm, rörelsedetektor och av/på-dosa till nyckelknippan.


Power Book G3 Wallstreet. 300 mhz och 4 gb hårddisk. Det bästa man kunde köpa 1998. 30 000 kronor i grundutförande. USB-port var ännu inte påkommet. Och USB-minne var inte ens en fantasi. Alla bilderna från resan är tagna med den här digitalkameran. En Kodak, med det allra senaste, nämligen megapixel (idag fotograferar jag med 12,1 x megapixel).

För att nå ut till Internet från alla tänkbara platser behövde man I Pass. Mjukvaran var programmerad med nummer till lokala modempoler runt hela världen. Dessa fakturerade varandra. Ungefär som GSM-operatörer gör.

Tjänsten på Bahnhof Internet hette Kosmopolit. Och efter att jag avverkat en handfull länder kunde jag med versaler lägga ut meddelandet:

GLÖM IPASS, DET HAR INTE FUNGERAT NÅGONSTANS!

Mobiltelefon och GSM-modemet var mördande långsamt, och dyrt. Men det fungerade. Stort tack till Europolitan, som var hjälpsamma, kunniga och dessutom generösa med avgifterna. Utan dem hade resan blivit svårare.